Browsing Category

Allmänt

Allmänt Karriär

Men Who Sabotages Women

Häromkvällen hängde jag med de fantastiska kvinnorna i nätverket Women With. Vi käkade middag och snackade AI, kryptovalutor och blockchain. Särskilt AI intresserar mig. Vilka möjligheter vi kommer ha, vilka av de många sjukt tråkiga administrativa uppgifterna kan vi låta robotar göra och hur kan vi lära oss mer om oss själva genom AI. Och jag förvånas över hur lite våra politiker diskuterar detta. Istället för sitt vanliga käbbel skulle de kunna fundera på vad det gör med arbetsmarknaden, vilka kunskaper barn verkligen behöver lära sig i skolan och vilken lagstiftning vi skulle behöva för att reglera tekniken. Nu är det…tyst. Framtiden kommer vara en spännande plats, trust me, men vi måste börja tänka på den på allvar snart.

Där önskar jag att jag kunde sätta punkt för det här inlägget men det kommer tyvärr inte att handla så mycket om framtiden. Istället handlar det om bakåtsträvande män som gör allt de kan för att sabotera för kvinnor. Vid middagen hade nämligen tre av de fem som satt närmast mig en en story om män som i närtid, vi pratar ett par månader bakåt i tiden max, försökt sabotera deras projekt och eller karriärer. Vi pratar aktivt och medvetet, publikt och medialt. I ett fall försökte en man sabotera en karriär genom att få personen att framstå som löjeväckande och inkompetent i branschtidningen, ett annat fall försökte en manlig journalist försätta en person i en knepig sits inför en stor publik på ett event genom att på första frågan direkt ställa just de frågor de innan eventet kommit överens om att inte prata om och i det tredje fallet var det en grupp högskoleutbildade män som aktivt försökte motarbeta grundaren till ett kvinnligt nätverk kring ett specialämne genom att bilda undergrupper och sätta igång ryktesbildning i sagda nätverk.

Vad är detta? Varför gör män såhär? Att aktivt sabotera kvinnors möjligheter att bygga karriärer och plattformar är så småaktigt och borde vara under anständighetsgränsen för alla. Ju mer jag tänker på det desto argare blir jag. Det brukar heta att tjejer inte kan hålla sams men det stämmer inte alls. Vi håller sams mer än någonsin och det verkar vara det läskigaste som hänt sedan de stannade uppe sent och såg den där skräckfilmen deras morsor förbjudit dem att se. De kunde inte deala med det då, de kan inte deala med det nu heller verkar det som. Väx upp för helvete!

— — — —

The other night, I hung out with the amazing women in the Women With network. We had dinner and talked about AI, crypto currencies and block chain. I’m especially interested in AI. What we’re going to be able to do with it, what of the astonishingly boring administrative tasks we can let robots perform, and how we can learn more about ourselves through AI. And I’m surprised by how little this is talked about in politics. Instead of their usual quarrels, they should be taking about what it’s going to do with the job market, what kids really need to learn in school to be equipped for the future, and what legislation we might need. Instead, it’s just … quiet. The future is going to be a remarkable place, trust me, but we need to start thinking seriously about it.

I wish I could end this blog post there, but it’s not going to be that much about the future. Instead we’re going to have to talk about men sabotaging women. At the dinner table, there out of the five seated closest to me told stories about men who tried to sabotage their careers and or projects in recent time. We’re talking just a few months time, tops. We’re talking actively and deliberately, publicly and in the media. In one case, a man tried to sabotage a career by publicly ridicule and make her look incompetent in the trade press. Another had a male journalist trying to put her in an awkward position by asking the very questions they agreed not to talk about in advance at an event in front of a big audience. And the third had a group of university educated men trying to spread rumors about her in a special interest network she founded by creating subgroups in said network.

What is this? Why do men do this? Actively sabotaging women’s careers and platforms is so petty and should be under anyone’s decency. The more I think about it, the angrier I get. They usually say women can’t get along. This is simply not true. We’re getting along better than ever before, and this is apparently scarier than that time they stayed up watching the horror movie their moms told them not to watch. They couldn’t deal then, they can’t now. Well, just grow the f up!

Allmänt Karriär

The Office Athlete

Jag har funderat en del på det här med elitidrott kontra karriärbyggande. Hur det ena är ok medan det andra får nedsättande epitet som workaholic. ”Du jobbar för mycket” kan man få höra ibland. Det skulle man ju aldrig säga till en elitidrottare. ”Du tränar för mycket” har ingen sagt någonsin för alla fattar att ska man bli bäst och vinna OS måste man fasen träna rätt mycket. Jämför ”Jobbet är inte allt, karriären gör dig inte lycklig” med ”Tävla är inte allt, medaljer gör dig inte lycklig”. Eh, jo? Det är ju därför man håller på! För att vinna, för att nå högt satta mål.

På samma sätt som man måste träna mycket för att bli bra inom idrotten måste man också lägga ned tid och dedikation för att bli bäst på det man gör på jobbet också. Och på samma sätt är det inte antal timmar som gör att man blir bäst, utan vad man gör under de timmarna. Jag har några elitidrottande vänner och jag ser hur mycket de tränar. Jag kan bli lite avis på hur mycket och hårt de tränar, det skulle jag också vilja göra, men så tänker jag på att jag faktiskt valt en annan sport som huvudsysselsättning.

Jag säger inte att alla ska bli elitidrottare. Det är helt ok att vara motionär. Och det är helt ok att ”motionsjobba” också, och ha sitt fokus på annat än jobbet. Jag tänker bli bäst på det jag gör och det kräver sina timmar och stor dedikation. Jag är en kontorsatlet. Jag får mina medaljer på annat sätt än på en prispall, men de räknas lika mycket. Säg inte till mig att det inte betyder något bara för att du själv är motionär.

— — —

I’ve been thinking about elite athletes versus making a career at work. How one thing is ok, but the other gets unflattering epithets like workaholic. ”You work too much” can sometimes be heard. But you would never say that to a professional athlete. ”You train too much” said nobody ever. Because everyone gets that to make it to the top of the podium at the Olympics, you kind of have to put in some bloody effort. Now, compare ”work isn’t everything, your career won’t make you happy” with ”competing is not everything, medals won’t make you happy”. Um, yes? That’s why you’re doing it! To win, to reach the high goals.

The same way you have to train hard to reach the top within sports, you have to put in time and dedication to become the best at work too. And as with sports, it’s not the actual hours you put in that matter, it’s what you do during them. I have a few elite athlete friends and I see how much they work out. I sometimes get jealous of how much and hard they train, I would love to do that too. But then I realize I’ve chosen a different kind of sport as my main occupation.

I’m not saying everyone should be athletes, just going to the gym for exercise is just fine. And it’s completely fine to ”work exercise” too, and have something else in your life to focus on. I’m going to be the best at what I do, and it requires hours of hard work and dedication. I’m an Office Athlete. I get my medals in other ways than on a podium, but they count just as much. Don’t tell me they don’t matter just because you’ve chosen to only exercise at work.

Allmänt Karriär

The Nest is finally open!

Idag hade vi pressvisning på The Nest, tillbyggnaden ovanpå Downtown Camper. Hotellet har ju varit öppet sedan september men vi har ruvat (hihi, ruvat, do you get it?) på en sista hemlighet i bygget. Ovanpå det gamla hotellet har vi alltså byggt två nya våningar och på den översta ligger det nu en cocktail lounge och wellnessavdelning med uppvärmd utomhuspool och Stockholms vackraste utsikt. Det är helt magiskt där uppe!

Jag är tyvärr inte begåvad med fotografisinne förutom på selfies där kanske var 17:e blir bra (inte för inte som jag har över 11 000 bilder i telefonen) så ni måste kika in på proffsbilderna på vår sajt – eller rent av komma på besök! Vi serverar frukost, lunch och middag här uppe också. Salladerna är fantastiska smakupplevelser. F&B Manager Johan och kökschefen Claes vet vad de pysslar med.

— — —

Today, we had a press breakfast for The Nest, the addition to Downtown Camper. The hotel has been open since September, but we’ve been sitting on (hihi, sitting on, do you get it?) a final little secret. On top of the existing building, we’ve added two floors and on the very top we now have a cocktail lounge and a wellness area with heated outdoor pool and the best view of Stockholm. It’s just magical up there.

Sadly, I haven’t been gifted with photography skills except for selfies where maybe one in seventeen turns out ok (I don’t have more than 11 000 photos on my phone for nothing), so you’ll have to visit our site for the professional photos – or, better yet, come visit! We serve breakfast, lunch and dinner up here. The salads are great. F&B Manager Johan and Head Chef Claes knows what they’re doing. 

Allmänt Karriär

Wanna work at the coolest place on earth?

På tal om gårdagens inlägg och att man inte ska släpa sig runt på ett jobb man inte gillar för länge finns här nu en konkret möjlighet att ta sig vidare till världens coolaste arbetsplats. Eller, ja, coolast och coolast, det kan ju diskuteras men vi är mest awesome av alla. Så det så. 

En nära kollega till mig ska ha barn och sedan förändra sin roll lite så hon lämnar efter sig en mycket spännande tjänst här på vårt huvudkontor. Gillar du strategi, analys och att gräva ner dig i data så kanske du är vår nästa Strategy Manager. Är du mer hotellfokuserad och vill jobba nära våra gäster har vi också ganska många roliga jobb up for grabs!

Klicka dig vidare till Strategy Manager här, och till alla lediga jobb här!

Speaking of yesterday’s post, about not schlepping yourself around in a job you don’t like for too long, here’s a concrete opportunity to move along to the coolest workplace in the world. Or, well, coolest and coolest, I guess that can be discussed but we’re the awesomest of them all. So there.

A close colleague of mine is off having a baby and also changing her role a little bit, and in her wake, there’s a very exciting job available at our head office. If you like strategy, analysis and digging down into data, then you might just be our new Strategy Manager. If you’re more into hotels and want to work closer to our guests, we have quite a lot of fun opportunities up for grabs there as well!

Get directly to Strategy Manager here, and to see all our listings here!

Allmänt

2018 – Game On!

 

Nu sitter vi här med ett nytt år igen. Jag vet inte riktigt vad som hände, 2017 gick så vansinnigt fort. Jag tänker inte ens ge mig på att försöka summera året, det har hänt så mycket. Våren bara försvann och hela hösten är mest suddig tycker jag. Bättre att blicka framåt då tycker jag.

Vad ska hända 2018 då?

Jag vet inte faktiskt. Det finns inga stora händelser planerade förutom att jag ska fira ett decennium tillsammans med mannen på bilden. Faktiskt är nyårskyssen på bilden vår tionde ihop. Det är bara det att vi inte kan bestämma oss för hur vi ska fira, haha! Vi har pratat om att resa någonstans men kan inte komma på vart vi vill åka. Kom gärna med förslag!

I övrigt ser jag fram emot att fortsätta på tåget jag redan åker med. Jag har verkligen världens bästa jobb och har vansinnigt roligt på jobbet. Nya, roliga saker händer hela tiden så allt jag behöver göra är att åka med.

Det är lite härligt och kittlande att stå framför ett år och inte veta vad som kommer. Det var länge sedan jag stod framför ett så blankt papper som nu. Hur det än blir kommer det att vara roligt, utmanande, underbart, kämpigt och förmodligen försvinna lika fort som 2017. 2018 – Bring it on! Jag är redo.

— — — — —

Here we are with yet another new year. I’m not entirely sure what happened, 2017 went by so fast. I’m not even going to try to summarize this year, so much has happened. The spring just disappeared and the fall is mostly just a blur. Better to focus on what’s ahead.

So, what’s in store 2018?

I don’t know. There are no big events except celebrating a decade with the man in the photo above. Actually, this New Year’s kiss is our tenth. The thing is, we can’t decide how to celebrate, haha! We’ve talked about traveling somewhere but can’t figure out where we want to go. Suggestions are welcome!

Apart from this, I’m looking forward to staying on this train I’m already on. I literally have the best job in the world and have so much fun at work. New, cool things keep happening and all I have to do is to tag along for the ride.

It’s exciting to stand before a new year and know nothing about it. It’s been a long time since I’ve stood before a slate as clean as this. Whatever’s coming, I know it’s going to be fun, challenging, wonderful, frustrating, and fly by just as fast as 2017. 2018 – bring it on! I’m ready.

 

Allmänt Träning

About Reaching A Long Term Goal

Igår kväll nådde jag en enorm milstolpe jag pratat om att försöka nå i flera år. Som ni vet har jag trasslat in och ut hos ortopeder och operationsbord de senaste åren blandat med timvis av sessioner på gymmet där jag tragglat rehabövningar den ena är tråkigare än den andra. Det har gjort ont, fysiskt och i huvudet. Och i hjärtat. Särskilt det senare varje gång jag fått ett bakslag och inte kunnat göra det jag vill. När jag pratat med folk har jag sagt att jag nog inte kommer tillbaka till karaten men att jag grämde mig lite över att jag aldrig tog det svarta skärpet.

Sedan började en idé ta plats i huvudet. Allt eftersom jag blev starkare och mer stabil i knäna tänkte jag: äh, vad fan, jag går ner till dojon och testar. Tar det lugnt och bara kör grundtekniker. Och döm om min förvåning, sex år efter att jag lagt av, att det mesta finns kvar! Kroppen mindes! Då kom nästa tanke. Jag hade först trott att det här projektet skulle ta två år. Det tog fyra månader. Sedan igår kväll kan jag äntligen titulera mig svartbältare. 

En gradering är svintuff, let me tell you. Det är helt vansinnigt jobbigt! För er som aldrig varit med på en sådan går det helt kort ut på att man ska visa att man behärskar ett visst antal tekniker och de ska visas i en viss ordningsföljd inför en jury. Det tar ca två timmar och man ger allt, fysiskt och mentalt, i varje rörelse. I ansträngning tycker jag att det är att jämföra med ett Vasalopp. Faktum är att jag har mer ont i kroppen idag än jag hade efter Nattvasan i våras! 

Det har inte helt sjunkit in ännu, det kommer det nog inte göra förrän vid svartbältesceremonin i början på nästa termin, men jag kan säga att det är riktigt skön känsla! Tre av oss gick upp för bältet och tre av oss klarade det. Så stolt över mig själv och mina klubbkamrater!

Last night, I reach a goal I’ve been talking about for years. As you maybe know, I’ve been in and out of ortho’s offices and surgeries, mixed with hours and hours at the gym doing rehab where the first exercise is more boring than the next. It’s hurt, both physically and in my head. And in the heart. Specially the latter every time I’ve had a setback and when I couldn’t do what I’ve wanted to. When I’ve talked to people, I’ve said that don’t think I’ll ever go back to karate, but that I’ve always thought about the fact I didn’t get that black belt.

Then an idea started to form. As I grew stronger and more stable in my knees, I thought: why don’t you go back into the dojo and just try. See what happens. Just take it easy and do the basic exercises. And  was I surprised when most of it was still there, six years after I quit the last time. My body remembered! Then I had the next thought. I first thought this project would take two years. It took four months. Since last night, I can finally call myself a black belt.

The exam is gruelling, let me tell you. It’s insanely exhausting! For those of you who haven’t seen one, you perform a series of techniques, in a certain order, in a certain way in front of a jury. It takes about two hours and you give your everything, physically and mentally, in every movement. As far as the physical effort, I’d compare it to a Vasalopp. Fact is, I’m more sore today than after the Nattvasa earlier this spring!

It hasn’t quite sunken in yet. It probably won’t until the black belt ceremony in the beginning of the next semester, but I can tell you that it feels awesome! Three of us tried for the belt, and three of us passed the exam. So proud of my team mates and myself!

Allmänt

The Money Gym

Hej hörni!

Long time, no blog! Det blev visst en liten bloggpaus så här i november, det har varit lite mycket att göra, men eftersom jag inte fått några arga mail om att det bloggas för lite drar jag slutsatsen att ni har lika mycket för er. För inte kan det väl vara så att ni inte saknar mitt bloggande? Nä, tänkte väl det.

I veckan var jag på en grym middag med nätverket Women With som jag är med i. Varje middag gästas av en föreläsare och denna gång fick vi höra på aktiegeniet Andra Farhad som grundat Börshajen. Hon är en grymt cool katt och det var väldigt spännande att höra henne berätta om sin resa. Sedan började hon prata ekonomiska om hur hon utvärderar olika aktier och bolag och då, ja, då påmindes jag om varför jag hoppade av ekonomiprogrammet på universitetet. Det är inte min grej. Alltså, jag förstår det, rent intellektuellt, men det ger mig eksem i hjärnan av uttråkning. I ett försök att skämta om min egen otillräcklighet i ämnet råkade jag nog dissa alla som var där – so sorry gänget!

Anyway. Andra hade ett par viktiga poänger. Till exempel att vi kvinnor faktiskt måste ta mer ansvar för vår egen ekonomi. I det innebär att se till att vi har tillräckligt med egna medel för att till exempel kunna lämna ett dåligt förhållande eller kunna parera andra oförutsedda utgifter. Fuck-off-money kallade hon det. Det mest puckade man kan göra är att ha sina pengar på ett sparkonto med nollränta. Då riskerar pengarna faktiskt att minska i värde på lång sikt eftersom inflationen äter upp penningvärdet. Att se över sitt sparande och handla med aktier är som att gå till gymmet, sa Andra. Det är bara att gå dit, det är bra för din hälsa och det är jobbigast i början. As much as I hate to admit it, det är ju sant. Tro det den som vill men jag var en riktig gym-motståndare en gång i tiden också. Titta på mig nu liksom!

Sagt och gjort. Nu i eftermiddag har jag tränat mina besparingar och gett dem ett nytt träningsprogram för de kommande månaderna. Ska bli intressant att se om det ger lite resultat längre fram!

Hi guys!

Long time, no blog! Apparently, I’ve had a little blog pause in November, I’ve had a lot on my plate lately, but since my mail box haven’t been flooded with emails complaining about my absences, my conclusion is that you’ve been busy too. Because it’s can’t be that you haven’t missed my posts, right? Nah, thought so.

This week, I was at a very interesting dinner with the network I’m part of, Women With. At every dinner we have someone cool coming in doing a talk and this time, we got to listen to stock market genius Andra Farhad who founded the companu Börshajen. She’s a very cool cat and it was very interesting to hear her story. Then she started talking financials, how she evaluates companies and stocks and then, well, then I remembered why I left my studies in finance. It’s not my thing at all. I understand it, intellectually, but it gives my brain eczema out of boredom. In an attempt to joke about my own inability, I think I accidentally offended everyone there – so, sorry guys! 

Anyway. Andra had some good points. For instance that we, the women of the world, need to take more responsibility for our own finances in terms of long term saving. If we do, we have the means to leave a destructive relationship, or deal with unforeseen expenses. Fuck-off-money she calls it. The stupidest thing you can do is to keep your cash in a savings account with no interest. Your money will actually lose its value because of the inflation diminishing the currency. Checking your savings, investing in stocks and funds is like going to the gym. You just have to do it, it’s good for your health and it’s hardest in the beginning. As much as I hate to admit it, she’s right. Believe it or not, I was a huge anti gym person before too, and look at me now!

Said and done. This afternoon I’ve given my savings a good workout and a new training routine for the coming months. Anxious to see the results!

Allmänt

Early Bird

Sitter och blinkar i Arlandas inte så förlåtande ljus. Det borde verkligen kunna justeras efter tidpunkt, tänk vad mysigt det vore med lite dämpad belysning, mindre ljuskällor här och där. Nu, strax innan sju är det bara otäckt. 

Strax går fakiren till Oslo och jag ska hänga med mina nordiska kollegor det är alltid roligt och ger energi. Får jag bara några zzz till nu på flyget så ordnar sig allt!

Sitting and blinking in the not so forgiving light at Arlanda. It really should be adjusted by what time of day it is. Just think about it, it could be super cozy with dimmed lights, small lighting spots here and there. Now it’s just uncomfortable. 

Soon, the flight to Oslo takes off and I’m going to hang out with my Nordic colleagues. That always gives a lot of energy. If I could just get a few zzz’s on the plane, everything will be fine! 

Allmänt

Yup. Me Too.


Mitt flöde i sociala kanaler fylls nu av inlägg med två ord. ”Jag också”. De är rätt viktiga de där orden. Jag ska vara ärlig och säga att jag tvekade innan jag la upp ett eget inlägg om det. I min position måste jag vara ganska noga med vad jag engagerar mig i och vad jag lägger upp. Inget att orda om egentligen. Sådana är spelets regler bara.

I alla fall. Jag la upp dem. För att det är viktigt att visa att det faktiskt ser ut så. Att vi är så många. Jag känner nog ingen kvinna som inte blivit utsatt för trakasserier någon gång. Det som är så märkligt är att ingen känner en förövare. Well, jag känner flera. På grund av lagen om förtal får man inte namnge dem offentligt så deras anonymitet är säkrad. Åtminstone här. Däremot har jag slutat vara tyst och går numera till personens chef och till HR. Det tar skruv.

Jag har ett måtto som jag försöker leva efter så fort någon försöker trakassera och trycka ner mig: Det gör ont att sitta på en kaktus. Jag är en kaktus.

My feed in social networks is filled with two-word posts. ”Me too”. They’re pretty important, those words. I’ll be honest and say I hesitated before I posted them myself. In my position I have to be careful about what I post and what I engage in. Not much to say about that really. It’s just the rules of the game. 

Anyway. I did post them. Because it’s important to show the world that this is the reality. That we’re that many. Actually, I don’t think I know any woman who hasn’t been harassed at one point or another. What is really strange is that no one seems to know an offender. Well, I know several. Because of the law regulating slander, they can’t be named publicly, son their anonymity is safe. At least here. But, I’ve stopped keeping quiet and I now go to that person’s boss and HR. That makes things happen. 

I have a motto I try to live by when someone is trying to harass or put me down: It hurts, sitting on a cactus. I’m a cactus. 

Allmänt

Do Nothing Day

Ibland får jag frågan hur jag kan hålla ett sådant högt tempo. Hur jag hinner med allt. Well, personligen tror jag inte att jag gör så mycket mer än andra men eftersom kommunikation är mitt yrke är jag bra på att göra mycket väsen av ganska små saker, haha! Jag är människa med precis lika många timmar på dygnet som alla andra. Tid är väldigt demokratiskt på det sättet.

I alla fall, en väldigt viktig komponent i mitt liv är mina Do Nothing Days. Eller Snigeltid som min mamma döpt det till. Det är dagar då jag gör så lite som möjligt. Laddar batterierna och struntar helt i saker som disk, tvätt, träning, mail – jag bara glider runt i pyjamas en hel dag, kollar på serier, läser böcker, äter det som ligger längst fram i kylen som inte kräver tillagning. Det kan kallas att lata sig. Jag kallar det att investera i min hälsa.

Vila är lika viktigt som aktivitet. Både för huvudet och för kroppen. Imorgon kommer jag studsa ur sängen redo för måndag. Och på ett irriterande hurtigt sätt säga att jag längtat tillbaka till jobbet hela helgen. Det går bara om man tillåter sig att varva ner. Det blir sällan härliga instagrambilder av skitigt hår och måltider bestående av knäckebröd men det är i alla fall min hemlighet bakom allt det andra. Så nu vet ni!

Sometimes, I get asked how I can manage my high paced life. How everything fits into my schedule. Well, personally, I don’t think I fit more things in than most people, but since communication is my trade, I’m good at making much noice of small things, haha! I’m human with just as many hours in a day as anyone else. It’s very democratic, time.

Anyway. A very important component in my life are my Do Nothing Days. Or Snail Time, as my mother calls it. They are days where I do as little as possible. Charging my batteries and completely ignore responsibilities like laundry, dishes, exercise, emails – I just hang out in PJ’s all day, binge watch series, read books, eat whatever is closest in the fridge that won’t require actual cooking. It could be called being lazy. I call it investing in my health.

Rest is just as important as activity. Both for the mind and the body. Tomorrow, I’ll bounce out of my bed ready for Monday. And annoyingly cheerful tell my colleagues I’ve waited all Weekend for it to come. You can only do that if you allow yourself downtime. You can rarely make great instagram posts out of dirty hair and crisp bread meals, but that is my secret behind all the other things. So now you know!