Browsing Category

Träning

Allmänt Träning

About Reaching A Long Term Goal

Igår kväll nådde jag en enorm milstolpe jag pratat om att försöka nå i flera år. Som ni vet har jag trasslat in och ut hos ortopeder och operationsbord de senaste åren blandat med timvis av sessioner på gymmet där jag tragglat rehabövningar den ena är tråkigare än den andra. Det har gjort ont, fysiskt och i huvudet. Och i hjärtat. Särskilt det senare varje gång jag fått ett bakslag och inte kunnat göra det jag vill. När jag pratat med folk har jag sagt att jag nog inte kommer tillbaka till karaten men att jag grämde mig lite över att jag aldrig tog det svarta skärpet.

Sedan började en idé ta plats i huvudet. Allt eftersom jag blev starkare och mer stabil i knäna tänkte jag: äh, vad fan, jag går ner till dojon och testar. Tar det lugnt och bara kör grundtekniker. Och döm om min förvåning, sex år efter att jag lagt av, att det mesta finns kvar! Kroppen mindes! Då kom nästa tanke. Jag hade först trott att det här projektet skulle ta två år. Det tog fyra månader. Sedan igår kväll kan jag äntligen titulera mig svartbältare. 

En gradering är svintuff, let me tell you. Det är helt vansinnigt jobbigt! För er som aldrig varit med på en sådan går det helt kort ut på att man ska visa att man behärskar ett visst antal tekniker och de ska visas i en viss ordningsföljd inför en jury. Det tar ca två timmar och man ger allt, fysiskt och mentalt, i varje rörelse. I ansträngning tycker jag att det är att jämföra med ett Vasalopp. Faktum är att jag har mer ont i kroppen idag än jag hade efter Nattvasan i våras! 

Det har inte helt sjunkit in ännu, det kommer det nog inte göra förrän vid svartbältesceremonin i början på nästa termin, men jag kan säga att det är riktigt skön känsla! Tre av oss gick upp för bältet och tre av oss klarade det. Så stolt över mig själv och mina klubbkamrater!

Last night, I reach a goal I’ve been talking about for years. As you maybe know, I’ve been in and out of ortho’s offices and surgeries, mixed with hours and hours at the gym doing rehab where the first exercise is more boring than the next. It’s hurt, both physically and in my head. And in the heart. Specially the latter every time I’ve had a setback and when I couldn’t do what I’ve wanted to. When I’ve talked to people, I’ve said that don’t think I’ll ever go back to karate, but that I’ve always thought about the fact I didn’t get that black belt.

Then an idea started to form. As I grew stronger and more stable in my knees, I thought: why don’t you go back into the dojo and just try. See what happens. Just take it easy and do the basic exercises. And  was I surprised when most of it was still there, six years after I quit the last time. My body remembered! Then I had the next thought. I first thought this project would take two years. It took four months. Since last night, I can finally call myself a black belt.

The exam is gruelling, let me tell you. It’s insanely exhausting! For those of you who haven’t seen one, you perform a series of techniques, in a certain order, in a certain way in front of a jury. It takes about two hours and you give your everything, physically and mentally, in every movement. As far as the physical effort, I’d compare it to a Vasalopp. Fact is, I’m more sore today than after the Nattvasa earlier this spring!

It hasn’t quite sunken in yet. It probably won’t until the black belt ceremony in the beginning of the next semester, but I can tell you that it feels awesome! Three of us tried for the belt, and three of us passed the exam. So proud of my team mates and myself!

Träning

Some Mornings Start Better Than Others

Igår började jag dagen med att välta ut en hel kopp kaffe på mitt skrivbord. Allt blev dränkt och luktade svagt av kaffe hela dagen. Idag fick jag en magisk morgon tillsammans med min kollega Eva på SATS Torsplan. De har en takterrass med utegym och vi lyckades pricka in exakt rätt dag och tid för att få uppleva soluppgången över takåsarna. Det kändes som vi var utomlands, väldigt New York. Kanske blir en ny morgonrutin det där!

Yesterday started with me spilling a whole cup of coffee all over my desk. Everything was totally drenched and smelled of coffee the rest of the day. Today, I had a magical morning with my colleague Eva at SATS Torsplan. They have a rooftop terrace with an outdoor gym, and we managed to pick the right day and time to experience the sunrise over the skyline. We felt like we were abroad, very New York. Maybe we have a new morning routine going on!

Träning

I did it!

Det är ungefär 18 månader mellan de här två fotona. Det högra är taget från det allra första träningspasset efter operationen. Då kunde jag inte ens komma ner på golvet själv, smärtan var helt outhärdlig.

Igår klev jag tillbaka in i dojon. Nervös eftersom jag har haft så många motgångar förr. Jag kommer aldrig vara klar med min rehab. Det är fortfarande många rörelser jag inte kan utföra och båda knäna gör ont dagligen. Men, fan, jag vann. Tack vare tålamod, pepp och stöd från Erik, familj och vänner nådde jag mitt första mål. Känslan är obeskrivlig.

These photos are taken about 18 months apart. The right photo was the very first workout after the surgery. I couldn’t even get down onto the floor on my own, pain being excruciating.

Yesterday, I stepped back into the dojo. Nervous, because I’ve had so many setbacks before. I’ll never be done with rehab, there are still a lot of movements I can’t do, both knees still hurts on a daily basis. But, dammit, I won. Thanks to the love and support from @woldet, from family and friends, I made it to my first goal. There’s no describing this feeling.

Träning

Pain in the…

Om ett par veckor, den 1:a september, öppnar Downtown Camper och samma helg är det Sthlm Bike. Som en del av öppningsfestligheterna sponsrar vi loppet och jag har sagt att jag ska cykla. Fem mil är det. En bit kaka tänkte jag men det kanske ändå är en idé att träna lite.

Sagt och gjort, tog ut min lilla Scott som inte sett dagsljus på ett drygt år och gav mig ut. Och Aaaaaaaj! så ont det gör i rumpan! Det är ju inte direkt en mjuk damtrallasadel. Det ser ut som jag ler på bilden men det är typ den största grimas ni kan tänka er. Ett tag undrade jag om jag skulle ta mig hem faktiskt. Well, det blir till att lägga in lite cykling framöver om jag ska överleva detta.

In a few weeks, September 1st, we open Downtown Camper and the same weekend, there is a bike race called Sthlm Bike. As a part of the opening festivities, we sponsor the race and I've said I'll participate. It's 50K. A piece of cake I thought, but maybe I should train just a little bit.

Said and done, brought my little Scott out of the shed. Poor thing haven't seen daylight in about a year. And Aaaaooouw! my bum hurts! It's not exactly a nice and comfy saddle. It looks like I'm smiling in the photo but it's actually my face of pain. For a while there, I wasn't sure I was going to make it home. Well, I need to add some cycling into my workout mix if I'm to survive this.

Träning

Those Summer Nights…

Vissa kvällar såhär års är bara magiska. Det är precis lagom varmt så man kan träna i tights och linne, och det är svalt nog man kan maxa utan att svettas floder. Perfekt för ett intervallpass efter jobbet med andra ord!

I ärlighetens namn var det på det berömda håret att det ens blev ett pass. Det var oerhört svårt att övertyga kroppen (och skallen) om att det var en bra idé att träna. Som alltid blev det superhärligt när man väl gav sig ut, konstigt att man alltid glömmer det! Det hade ju varit otroligt mycket lättare att hålla uppe motivationen om en bara kunde komma ihåg sånt!

Some nights this time of year are just magical. It's just warm enough to workout in a tank and tights, and it's cool enough to max intensity without sweating like fountain. In other words, perfect for intervals after work!

To be honest, it was the famous close call, that I even got out. It was almost impossible to convince myself that working out was a good idea. As always, once I was through the door, it was great. Strange that we always forget between workouts! It would be a lot easier to keep up the motivation if you just could remember that feeling!

Träning

Focus


Jag är ofta rätt arg på mig själv för mitt bristande fokus. Andra i min närhet kanske inte håller med om att fokus skulle vara en svaghet hos mig men inuti mitt huvud är det som ett flipperspel med extraboll. Jämt. Jag har massor av idéer och gör upp massa planer på allt möjligt men jag fullföljer inte så mycket för jag kommer hela tiden på bättre idéer och framför allt andra idéer. Tänk om jag kunde bestämma mig för något och fokusera bara på det. Vad bra det skulle bli liksom! 

Jag har fått rådet att testa yoga för att bli bättre på att fokusera. Det har hittills bara gett en snygg bild till bloggen och en sträckning i låret. Vi får se om det dyker upp någon bättre idé. 

I’m usually pretty angry with myself for my lack of focus. Others around me maybe won’t agree with me on this, that focus is my weakness, but inside of my head it’s like a pinball game with extra ball. All the time. I have a lot of ideas and make like a 1000 plans for everything, but I don’t complete many because I keep coming up with better ideas, or completely new ideas. What if I could just decide on what to do and then focus on only that. How great would that be?

I’ve been given the advice to try yoga to be able to focus. So far, all it’s given me is a pretty cool photo to the blog and a pulled muscle in my leg. We’ll see if a better idea comes up.

Tävling Träning

Care Pack from Craft


“Det vore kul om ni åker i Craft.” sa de. “Vi skickar lite grejer!”

Eh. I fredags anlände en jättekartong med kläder och grejer så vi ska vara kittade till tänderna på Nattvasan. Det är så här det är att vara sponsrad idrottare alltså… pressen på att åka fort ökade ju nu alltså, haha! Ser fram emot att prova allt lite senare i veckan. 

Stort tack Craft! Vi kommer lätt vara snyggaste laget i spåret!

Ni hittar Crafts alla längdprodukter här.

“It would be nice if you could race in Craft.” they said. “We’ll send you some stuff!”

Eh. A huge box full of clothes and things arrived on Friday. Now we’re fully geared up for Nattvasan. This is how it is to be a sponsored athlete… the pressure to race fast just doubled, haha! Really looking forward to test everything out later this week.

A big thanks to Craft! We’re going to be the best looking team out in the track, for sure!

Träning

Working those muscles


Jag har lyckats sträcka en muskel i låret så skidorna får ligga lite till det lägger sig. Därför spenderade jag förmiddagen på gymmet med min PT, tillika granne, Mikaela på gymmet! Det blev fokus på axlar och rygg eftersom det ju är ganska begränsat vad man kan göra utan att involvera låret annars. Kommer nog kännas gött imorgon! 

I’ve managed to pull a muscle in my thigh so the skis have to rest for a while until that comes down. Instead I spent the morning in the gym with my personal trainer and neighbor Mikaela! Focus was on shoulders and back since the options are limited when you can’t use your leg. I’m sure going to be sore in the morning!

Tävling Träning

Nattvasan – courtesy of Craft!

Igår råkade jag vinna startplats i Nattvasan så om ca tre veckor står jag i Berga By och ska skejta 90 km. Oups! Träningsklädesmärket Craft hade en tävling på Facebook och av någon anledning tyckte de att min motivering var bäst! Så kul! Och sjukt läskigt! Nu blir det till att hårdträna så man har en chans att gå i mål. Klarar jag det här är det mitt livs hittills största fysiska bedrift. 

Som tur är gör jag det inte ensam. Nattvasan är ett parlopp så stackars Hubby tvingas med ut i spåret han också, haha!

Yesterday I won a start in the night version of Vasaloppet, Nattvasan so in about three weeks, I’ll be standing in Berga By ready to take on 90K skate. Pups! The sports brand Craft had a competition on Facebook and for some reason, they thought my entry was the best! Great fun! And insanely scary! I have to workout like a crazy person to be able to finish. If I make this, it will be the biggest physical accomplishment I’ve ever done. 

The good thing is that I won’t have to go by myself. Nattvasan is a couples race so poor hubby now have to race too, haha!

Träning

Chasing The Dawn (and old men) 


Uppe med tuppen idag igen! Vet inte riktigt varifrån jag fick energin men den fanns där och runt 06:45 stod jag ute i spåret på Täby Konstsnöspår med skejtskidor på fötterna. Såg ingenting för jag hittade inte pannlampan, hade någon idé om att snön skulle lysa upp lite. Det första varven var lite mörka men som tur var körde jag med jämna mellanrum ikapp gubbarna som var ute och åkte och de hade alla strålkastare på huvudet. Inte säker på hur gamla de var egentligen men rubriken blir bättre då och jag var i alla fall ensam kvinna och by far den snabbaste av oss 5-6 personer därute. Efter ett tag hade jag lärt mig banan och var snön var lite bucklig och då kunde jag trycka på ordentligt!

På väg hem sprack himlen upp i en helt otrolig soluppgång som jag bara var tvungen att försöka fånga. Inget kan plocka ner mig från den här endorfintrippen!

Up before the sun again today! Not sure where I got the energy from but it was there and 06:45 I had skis on and was out on the track at Täby Konstsnöspår. I couldn’t see a thing because I couldn’t find the head lamp, but fortunately I overtook the other geezers every now and they all had headlights on. Not sure they were old really but they were men and the headline is better if they’re old. Anyway, I was the only woman and the fastet of all of us 5-6 people out there. After a couple of laps, I knew the track and could step on it! 

On the way home, the sky erupted into a magical sunrise that I just had to get a photo of. Nothing can get me down from this endorphin trip!