Browsing Tag

vasaloppet

Allmänt Träning

About Reaching A Long Term Goal

Igår kväll nådde jag en enorm milstolpe jag pratat om att försöka nå i flera år. Som ni vet har jag trasslat in och ut hos ortopeder och operationsbord de senaste åren blandat med timvis av sessioner på gymmet där jag tragglat rehabövningar den ena är tråkigare än den andra. Det har gjort ont, fysiskt och i huvudet. Och i hjärtat. Särskilt det senare varje gång jag fått ett bakslag och inte kunnat göra det jag vill. När jag pratat med folk har jag sagt att jag nog inte kommer tillbaka till karaten men att jag grämde mig lite över att jag aldrig tog det svarta skärpet.

Sedan började en idé ta plats i huvudet. Allt eftersom jag blev starkare och mer stabil i knäna tänkte jag: äh, vad fan, jag går ner till dojon och testar. Tar det lugnt och bara kör grundtekniker. Och döm om min förvåning, sex år efter att jag lagt av, att det mesta finns kvar! Kroppen mindes! Då kom nästa tanke. Jag hade först trott att det här projektet skulle ta två år. Det tog fyra månader. Sedan igår kväll kan jag äntligen titulera mig svartbältare. 

En gradering är svintuff, let me tell you. Det är helt vansinnigt jobbigt! För er som aldrig varit med på en sådan går det helt kort ut på att man ska visa att man behärskar ett visst antal tekniker och de ska visas i en viss ordningsföljd inför en jury. Det tar ca två timmar och man ger allt, fysiskt och mentalt, i varje rörelse. I ansträngning tycker jag att det är att jämföra med ett Vasalopp. Faktum är att jag har mer ont i kroppen idag än jag hade efter Nattvasan i våras! 

Det har inte helt sjunkit in ännu, det kommer det nog inte göra förrän vid svartbältesceremonin i början på nästa termin, men jag kan säga att det är riktigt skön känsla! Tre av oss gick upp för bältet och tre av oss klarade det. Så stolt över mig själv och mina klubbkamrater!

Last night, I reach a goal I’ve been talking about for years. As you maybe know, I’ve been in and out of ortho’s offices and surgeries, mixed with hours and hours at the gym doing rehab where the first exercise is more boring than the next. It’s hurt, both physically and in my head. And in the heart. Specially the latter every time I’ve had a setback and when I couldn’t do what I’ve wanted to. When I’ve talked to people, I’ve said that don’t think I’ll ever go back to karate, but that I’ve always thought about the fact I didn’t get that black belt.

Then an idea started to form. As I grew stronger and more stable in my knees, I thought: why don’t you go back into the dojo and just try. See what happens. Just take it easy and do the basic exercises. And  was I surprised when most of it was still there, six years after I quit the last time. My body remembered! Then I had the next thought. I first thought this project would take two years. It took four months. Since last night, I can finally call myself a black belt.

The exam is gruelling, let me tell you. It’s insanely exhausting! For those of you who haven’t seen one, you perform a series of techniques, in a certain order, in a certain way in front of a jury. It takes about two hours and you give your everything, physically and mentally, in every movement. As far as the physical effort, I’d compare it to a Vasalopp. Fact is, I’m more sore today than after the Nattvasa earlier this spring!

It hasn’t quite sunken in yet. It probably won’t until the black belt ceremony in the beginning of the next semester, but I can tell you that it feels awesome! Three of us tried for the belt, and three of us passed the exam. So proud of my team mates and myself!

Allmänt

V-Day! 

  
    
 
Första söndagen i mars är helig. Det är ju Vasaloppet! Ett par gånger har jag varit på plats för att se starten – det är jäkligt mäktigt och ljudet när 15 000 stavar och skidor åker förbi är något alldeles extra. I år fanns det ingen anledning för mig att åka dit, kan liksom inte göra någon nytta, så jag får se det hela på TV. Extra roligt är det att se en rosa åkare allra längst fram, Emilia leder ungdomscupen och får därför den mäktiga positionen. Det måste vara en speciell känsla att stå allra först med 15 000 pers bakom sig i Sverige mest prestigefulla lopp. Nu hejar vi på Emilia och Team SkiProAm!

First Sunday in March is a holy event. It’s Vasaloppet! I’ve been there to see the start live a couple of times – it’s quite spectacular and the sound of 15 000 skis and poles swooshing by is something special. This year, there was no point of me heading up there, I can’t really be of use, so I have to watch it on TV. It’s really great to see a pink skier in the first row, Emilia is leading the youth cup so she gets that mighty position. It must be quite a feeling knowing your in the pole position with 15 000 people behind you in Sweden’s most prestigious race. Go Emilia and go Team SkiProAm!

Outfits

Boyfriend jeans

Skulle gärna ha ett par sköna boyfriend jeans men mina höfter är inte designade så att sådana hänger snyggt på mig. De ger istället illusionen av att jag skulle vara större än vad jag är. Som skapligt lång och inte stick skinny är inte det en önskvärd effekt.

Hursom, snyggt som 17 tycker jag att det är. Hittade denna bild på pinterest. Tre olika sätt att styla pojkvänsbrallorna. Min favorit är mittenalternativet. Vilken stil gillar du?

boyfriend jean

Allmänt

Hemma och helt schluss!

En sån dag! Hög puls och högt tempo när vi skulle serva tjejerna längs banan och sedan stor utdelning när det blev två rosa på pallen! Britta 2:a och Annika 3:a efter att en ryska diskats för att ha skejtat. Vasaloppet är ett klassiskt lopp och då är de enda skejtskär man får ta de när man byter spår. Allt annat är fusk. Det har varit lite si och så med efterlevnaden på loppen i Europa så det var bra att man diskade ryskan även om det såklart är tråkigt.

Nu är vi hemma igen, vi kastade oss i bilen för att hinna före den värsta trafiken. Gubben min blev lite dålig så jag har kört hela vägen – ganska trött nu faktiskt! Inte van att köra bil mer eller mindre en hel dag. Ligger just nu i soffan och samlar energi för att orka åka och handla. Det lär dröja ett tag…

Britta till höger och Laila Kveli som vann till vänster. Bilden är från Längd.se och tagen av Johan Trygg.

20140302-190104.jpg

Allmänt

Greetings från första backen!

Lugnet före stormen! Står i mitten av första backen, ni vet den alla köar i direkt efter starten, med stavar ifall nåt händer tjejerna under loppets första kilometer. Just nu är det bara elitåkare runt mig, de testar skidor och grejar. Föret är inte det lättaste. Det kom massa nysnö i natt och termometern visar på plus.

Så spana noga på TV:n så ser ni mig kanske!

20140302-072930.jpg